Insikter och synvinklar

När en patient inte ens får sin egen journal på sitt eget språk är det inte längre fråga om enskilda misstag – det är ett systemfel. Vården lovar tvåspråkighet men levererar något helt annat. Detta är berättelsen om hur språkrätten havererar redan där den borde vara som starkast: i mötet mellan patient och vård. Svenska Yle  berättar i artikeln “Sjukhus i Esbo vägrade översätta journal till svenska” ( Yle, 2014 ) om ett fall där en person fick sin patientjournal nästan uteslutande på finska. Trots att svenska är ett officiellt språk i Finland, och trots att lagen tydligt garanterar rätten att förstå sin egen vård på svenska, stod patienten maktlös inför ett system som helt struntar i språkrättigheter. Detta är inget isolerat misstag – det är symptomatiskt för hur vården och ansvariga myndigheter behandlar svenskspråkiga i Finland. Problemet blir särskilt tydligt i digitala journalsystem som Apotti. Svenska versioner finns ofta, men de är felaktiga, oläsliga eller helt frånvarande. ...

Helsingfors framstår som en lycklig och välfungerande huvudstad, men bakom fasaden växer en allvarlig vårdkris. När äldre, barn och svårt sjuka inte får den vård de har rätt till, hotas inte bara människors trygghet – även stadens moral och solidaritet prövas. Finland har länge toppat World Happiness Report, men samtidigt står vården – också i Helsingfors – på randen till kollaps. Vår position bygger inte på solsken, utan på tillit till fungerande institutioner: tryggheten i att staden och samhället ställer upp när livet går sönder. Men när Helsingfors äldreboenden saknar personal, när barn och unga väntar månader på psykiatrisk vård och när akutvården skickar hem svårt sjuka på grund av resursbrist, försvagas just den tillit som “världens lyckligaste land” sägs vila på. Statistiken säger att vi är lyckliga – verkligheten i huvudstaden visar något helt annat. Vårdkrisen utmanar Helsingfors självbild. Vi kan inte fortsätta kalla oss en modern och välfungerande europeisk huvudstad o...

​ HUS talar vackert om tvåspråkighet, men verkligheten för svenska patienter är en helt annan. I praktiken riskerar språkliga minoriteter att bli missförstådda, felbehandlade och åsidosatta – trots att lagen och HUS egna löften säger något helt annat. Språk är inte lyx – det är trygghet och patientsäkerhet. Helsingfors och Nylands sjukvårdsdistrikt (HUS) betonar i sin strategi att patientens rätt att använda sitt eget språk – finska eller svenska – är avgörande för vårdupplevelse och patientsäkerhet. På HUS webbplats betonas att vården ska kunna ges på patientens språk som en del av trygg och jämlik vård. I tvåspråkighetsprogrammet 2023–2027 slås det fast att språket ska prägla hela vårdprocessen – och det med rätta. För i ett tvåspråkigt land är språklig jämlikhet inte en detalj, utan en grundläggande rättighet som HUS bär ansvar för att förverkliga. Trots dessa högtidliga och fina ord ser verkligheten annorlunda ut för många svenskspråkiga patienter. Teori och praktik går isär –...

Det finns något verkligt absurt i hur Helsingfors stad – och i förlängningen hela den offentliga vården i Finland – hanterar depression. När någon söker hjälp för en psykisk sjukdom, som i värsta fall kan vara livshotande, möts man av en psykiater som kan skriva en diagnos och eventuell sjukskrivning. Därefter erbjuds de ”vård”: i praktiken ergoterapi , där det handlar om att i grupp pyssla nyckelringar, trycka reflexer, eller dekorera tygkassar eller t-shirts eller alternativt individuell ergoterap i som ger hjälp att strukturera sin vardag, betala räkningar eller handla mat. Det är i sig inget fel på ergoterapi. Tvärtom kan det vara ett viktigt stöd för många som lider av psykossjukdomar, kognitiva svårigheter eller långvariga funktionsnedsättningar. Men att presentera detta som behandling för olika grader av depression är ett hån. Det är att säga: ”Vi har inget annat att ge dig. Så du får nöja dig.” Detta är inte vård, det är symptom på ett systemfel – och ett politiskt misslyc...