HUS lovar tvåspråkighet – verkligheten är något helt annat

​HUS talar vackert om tvåspråkighet, men verkligheten för svenska patienter är en helt annan. I praktiken riskerar språkliga minoriteter att bli missförstådda, felbehandlade och åsidosatta – trots att lagen och HUS egna löften säger något helt annat. Språk är inte lyx – det är trygghet och patientsäkerhet.

Helsingfors och Nylands sjukvårdsdistrikt (HUS) betonar i sin strategi att patientens rätt att använda sitt eget språk – finska eller svenska – är avgörande för vårdupplevelse och patientsäkerhet. På HUS webbplats betonas att vården ska kunna ges på patientens språk som en del av trygg och jämlik vård. I tvåspråkighetsprogrammet 2023–2027 slås det fast att språket ska prägla hela vårdprocessen – och det med rätta. För i ett tvåspråkigt land är språklig jämlikhet inte en detalj, utan en grundläggande rättighet som HUS bär ansvar för att förverkliga.

Trots dessa högtidliga och fina ord ser verkligheten annorlunda ut för många svenskspråkiga patienter. Teori och praktik går isär – och konsekvensen är en begränsad rättighet och ett svek mot patienterna.

Språklig trygghet rinner mellan fingrarna

I Yles artikel “Många är oroliga att inte längre bli förstådda på svenska då vård flyttas till stora sjukhus” beskrivs den oro som svenskspråkiga patienter känner när vården centraliseras. Mindre enheter läggs ner och vården koncentreras till stora sjukhus, vilket ofta leder till att den svenska servicen försämras. En patient berättar att vården “nästan uteslutande” skedde på finska, trots uttrycklig begäran om service på svenska.

Att inte bli förstådd på svenska i Finland inom sjukvården är inte en fråga om bekvämlighet – det är en fråga om patientsäkerhet. Den som inte kan förklara sina symptom riskerar fel diagnos, fel behandling och feltolkad information. Stressen ökar, både för patienten och för personalen, och risken för misstag ökar markant.

Justitieombudsmannens analys från 2023 understryker behovet av tydliga anvisningar om språkbruk i journalhandlingar, vilket visar att HUS ännu inte lyckats skapa en fungerande praktik för språkliga rättigheter. Även HUS egna forskningsprojekt visar att språk- och kommunikationsproblem påverkar vårdens kvalitet och drabbar patienter som tillhör språkliga minoriteter. Trots detta fortsätter problemen, och frågan är varför HUS inte vågar omsätta sina principer i praktiken.

Ett systemfel snarare än en enskild brist

Språkproblemen är inte ett resultat av enskilda misstag eller ovilja – de är tecken på ett systemfel. När strukturerna inte stöder tvåspråkighet faller ansvaret på enskilda arbetstagare, ofta redan hårt pressade. Resultatet blir orimliga krav på personalen och en vård som inte är jämlik.

Att kunna få vård på svenska är inte en fråga om att ”vara snäll mot minoriteten” – det handlar om kvalitet och säkerhet. Språket påverkar allt från diagnostik och förståelse till återhämtning och förtroende. När kommunikationen fungerar, fungerar också vården – oavsett språk.

Enligt Statistikcentralen talar ungefär 5,2 % av Finlands befolkning svenska som modersmål. Inom HUS‑området är andelen betydligt högre – ca 7,7 % av invånarna har svenska som modersmål, vilket motsvarar drygt 130 000 personer. Trots detta är det långt ifrån självklart att den svenskspråkiga patienten möts av personal som kan svenska. I praktiken tvingas många patienter improvisera med finska eller engelska, vilket kan leda till missförstånd som påverkar vårdens kvalitet och patientsäkerhet.

Från ord till handling

Tvåspråkigheten måste integreras i rekrytering, utbildning och arbetsplanering, inte bara som en princip på papper, utan som en levande del av vardagen. HUS behöver:

• Obligatoriska svenska kurser för all vårdpersonal.
• Tvåspråkiga patientvägledare vid alla stora sjukhus.
• Tydliga rutiner för språkönskningar i journaler och uppföljning under hela vårdprocessen.
• Uppföljning av tvåspråkighet som en del av HUS kvalitetssäkring och personalens arbetsmiljö.

Först då kan HUS verkligen leva upp till sitt löfte om jämlik vård på svenska och finska. Först då kan patienterna känna trygghet och veta att de blir förstådda, oavsett språk.

Tvåspråkighet handlar om trygghet, inte lyx

Tvåspråkighet är inte en symbolfråga eller ett trevligt tillägg – det är en grundläggande del av en säker och jämlik sjukvård. När patientens språk inte respekteras påverkas både behandlingsresultat och förtroendet för vården.

HUS måste sluta tala om tvåspråkighet som en vacker princip och börja omsätta den i praktiken. Alla patienter – oavsett språk – förtjänar vård som är trygg, jämlik och säker. Nu är det dags att göra det som står skrivet på papper till verklighet i varje möte mellan patient och vårdpersonal.

HUS ansvarar – och måste hållas ansvariga

När en offentligt finansierad organisation lovar tvåspråkighet men gång på gång misslyckas att säkra den i praktiken, handlar det inte längre om olycksfall i arbetet. Det handlar om ett strukturellt svek. HUS har själva formulerat sina mål, sina principer och sina löften. Därför förtjänar de också kritik när löftena inte hålls. Det finns en stark tendens att skylla på personalbrist eller resursbrist, men ingen brist har hittills hindrat HUS från att producera dokument, strategier och vackra formuleringar om språk. Om man har råd att beskriva tvåspråkigheten, har man också råd att genomföra den.

HUS bör granskas utifrån samma kriterier som alla andra vårdaktörer: följsamhet till lag, likabehandling av patienter och ansvarstagande när man brister. Just nu kommer HUS undan med vaga bortförklaringar, trots att både forskningsresultat, patientupplevelser och tillsynsmyndigheter visar att problemen är verkliga. Om en patient riskerar felbehandling för att hen använder ett av landets nationalspråk, är det inte en bagatell. Det är en rättighetsfråga – och ett misslyckande.

Det är därför rimligt att kräva att HUS ställs till svars. Inte med ännu ett trevligt program eller ännu ett policydokument, utan med mätbara krav, externa granskningar och tydliga åtgärder när målen inte uppnås. Tvåspråkigheten får inte fortsätta vara en symbolisk kuliss som ser bra ut på papper men rasar i mötet mellan vårdpersonal och patient. Språk är trygghet. Språk är patientsäkerhet. Och HUS har ett ansvar de inte längre kan gömma bakom fina ord.