Insikter och synvinklar

”Bostadsbrist”? Staden bygger vidare medan tomma lägenheter står mörka Trots att Helsingfors länge har pratat om “bostadsbrist” står tusentals lägenheter tomma. Samtidigt växer skulderna och vräkningarna bland unga. Vad går egentligen fel i stadens bostadspolitik? ”Bostadsbrist.” Det är ordet som i årtionden har präglat Helsingfors stadsutveckling. Vi har byggt, förtätat och planerat som om det största hindret för stadens utveckling vore ett alltför litet antal bostäder. Men nu befinner vi oss i en märklig verklighet. Trots att bostadsbristen fortfarande upprepas som politiskt argument visar siffrorna något helt annat. Kartan stämmer inte längre överens med terrängen, och Helsingfors står mitt i en bostadspolitisk paradox. Tomma bostäder trots ”bostadsbrist” I dag råder ingen fysisk brist på lägenheter i Helsingfors, tvärtom finns ett stort överskott. Hos Heka står 1 500–2 000 lägenheter tomma, och inom hela ARA-beståndet uppgick antalet outhyrda hem nyligen till omkring 1 600. Samtid...

När stadsplanerarna i Helsingfors tittar på Malm flygplats ser de bara kvadratmeter för bostadsmarknaden. Men den som tittar lite högre upp ser något helt annat: en unik helhet av kulturarv, arkitektur, natur och levande verksamhet. Malms flygfält är inte vilket obebyggt område som helst – det är en av Europas bäst bevarade civila flygplatser från 1930-talet. Det är en plats där tusentals finländare har lärt sig flyga. Att låta denna plats försvinna under bostadsbygge skulle vara att skriva under en politik som värderar kortsiktiga inkomster från markförsäljning högre än långsiktigt kulturarv, identitet och framtida möjligheter. Malms flygplats är byggd för flygning och bör också fortsätta att existera som sådan. Inte bara för historia och fritidsflyg, utan också som en plats där framtidens flygteknik kan utvecklas och testas. Arkitektur och kulturarv Terminalbyggnaden och kontrolltornet bildar en arkitektonisk helhet som fångar blicken redan på långt håll. Funktionalismens rena, geom...

Helsingfors marknadsför gärna sig själv som ”modig”. Modig i arkitekturen. Modig i klimatfrågorna. Modig i jämställdheten. Men när det gäller kultur, stadsutveckling och invånarnas delaktighet förblir modet mestadels en tom slogan. Retoriken glänser, men viljan saknas. Budgettexterna är fulla av glänsande formuleringar: satsningar på kultur, nya lekplatser, verksamhetslokaler, invånardialog, deltagande budgetering. Allt låter lovande på papper. Men den obekväma frågan lyder: är detta verkliga steg mot en inkluderande, demokratisk och levande stad – eller bara kosmetiska åtgärder som döljer att allt i grunden förblir vid det gamla? Kultur som ryggrad, inte som dekoration Kultur är ingen dekoration. Kultur är inte något man klistrar på stadens sida först efter att de ”riktiga” frågorna – trafik, boende, ekonomi – är lösta. Kultur är stadens ryggrad. Den bär människors identitet, formar gemenskap och bygger stolthet över platsen där vi lever. I budgeten för 2025 finns anslag till konst oc...