Insikter och synvinklar

När stadsplanerarna i Helsingfors tittar på Malm flygplats ser de bara kvadratmeter för bostadsmarknaden. Men den som tittar lite högre upp ser något helt annat: en unik helhet av kulturarv, arkitektur, natur och levande verksamhet. Malms flygfält är inte vilket obebyggt område som helst – det är en av Europas bäst bevarade civila flygplatser från 1930-talet. Det är en plats där tusentals finländare har lärt sig flyga. Att låta denna plats försvinna under bostadsbygge skulle vara att skriva under en politik som värderar kortsiktiga inkomster från markförsäljning högre än långsiktigt kulturarv, identitet och framtida möjligheter. Malms flygplats är byggd för flygning och bör också fortsätta att existera som sådan. Inte bara för historia och fritidsflyg, utan också som en plats där framtidens flygteknik kan utvecklas och testas. Arkitektur och kulturarv Terminalbyggnaden och kontrolltornet bildar en arkitektonisk helhet som fångar blicken redan på långt håll. Funktionalismens rena, geom...

The Eurovision Song Contest has throughout its history been called Europe’s largest music competition, an arena where national differences can meet in culture and entertainment rather than in political conflicts. In recent years, however, it has become increasingly clear that the contest cannot free itself from the world’s conflicts. The question of Israel’s participation in Eurovision 2026 in Vienna, as well as the EBU’s planned membership vote in November 2025, constitutes one of the contest’s greatest political challenges. Regardless of the outcome, this decision will shape both Eurovision’s future identity and the EBU’s credibility as an international cultural organization. Political pressure is increasing The background is well known: several European public service broadcasters, including Spain, the Netherlands, Ireland, Iceland, and Slovenia, have openly threatened to boycott if Israel is allowed to participate in next year’s contest. To exclude a member country, a 75 percent ma...

Eurovision Song Contest (ESC) har under sin historia kallats Europas största musiktävling, en arena där nationella skillnader kan mötas i kultur och underhållning snarare än i politiska konflikter. På senare år har det dock blivit allt tydligare att tävlingen inte kan frigöra sig från världens konflikter. Frågan om Israels deltagande i Eurovision 2026 i Wien samt EBU:s planerade medlemsomröstning i november 2025 utgör ett av tävlingens största politiska prövostenar. Oavsett utgången kommer detta beslut att forma både Eurovisions framtida identitet och EBU:s trovärdighet som internationell kulturorganisation. Det politiska trycket ökar Bakgrunden är välkänd: flera europeiska public service-bolag, bland annat Spanien, Nederländerna, Irland, Island och Slovenien, har öppet hotat med bojkott om Israel tillåts delta i nästa års tävling. För att utesluta ett medlemsland krävs en majoritet på 75 procent, vilket i praktiken innebär att EBU:s medlemskår måste ta ställning i en av organisationen...

The Eurovision Song Contest (ESC) was created to heal a war-torn Europe – but has become a watered-down pop industry hiding behind a false façade of politically neutral entertainment. Two contests, two worlds – and a new Cold War where glitter, confetti, and seas of flags are used as weapons. When ESC began in 1956, the purpose was clear: Europe, torn apart by the Second World War, was to be reunited through music. Each country’s entry was to represent its own culture, language, and distinctiveness. It was a project in the name of peace and reconciliation, where cultural identity was seen as a means to unity. ESC was therefore from the beginning a political project – but a project aimed at peace. People did not speak of “soft values” in propaganda terms, but of reunification through culture. It was a radical idea: that notes could build bridges where bombs had torn down walls. But if we look at ESC today, 70 years later, the picture is almost the opposite. The ambition to show national...

Eurovision Song Contest (ESC) skapades för att hela ett krigshärjat Europa – men har blivit en urvattnad popindustri som gömmer sig bakom en falsk fasad av politiskt neutral underhållning. Två tävlingar, två världar – och ett nytt kallt krig där glitter, konfetti och flagghav används som vapen. När ESC startade 1956 var syftet klart: Europa, som slitits sönder av andra världskriget, skulle återförenas genom musiken. Varje lands bidrag skulle representera dess egen kultur, språk och särart. Det var ett projekt i fredens och försoningens namn, där kulturell identitet sågs som ett medel till gemenskap. ESC var alltså från början ett politiskt projekt – men ett projekt som syftade till fred. Man talade inte om “mjuka värden” i propagandatermer, utan om återförening genom kultur. Det var en radikal tanke: att toner kunde bygga broar där bomber hade rivit ner murar. Men om vi ser på ESC idag, 70 år senare, är bilden nästan den motsatta. Strävan att visa nationell kultur har ersatts av en jak...

På papperet borde det vara underhållning. I verkligheten blev scenen en arena för frågor om bojkott, yttrandefrihet, mänskliga rättigheter och Palestinakonflikten. När en världsstjärna, popmusikens okrönta drottning, stiger upp på scenen i ett land som befinner sig i en långvarig konflikt med sin granne, är själva närvaron redan ett politiskt ställningstagande – oavsett hur mycket arrangörerna vill gömma det bakom konfetti, popkultur och musikens glädje. I maj 2019 hände något i Eurovision Song Contest (ESC) i Tel Aviv, Israel. Något som inte handlade om glitter, flagghav, modulationer eller poängfördelning. En tävling som European Broadcasting Union (EBU) i åratal kallat en opolitisk musikfest blev plötsligt centrum för årets mest kontroversiella mellanakt: Madonna – superstjärna, ikon, provokatör. På bara några minuter gjorde hon den politiska verkligheten synlig som alltid funnits i ESC men som arrangörerna ständigt försöker dölja. Till skillnad från tävlande stod hon på scen på egn...