Inlägg

Svenskan som försvinner – inte i lagen, utan i praktiken

Svenskan är ett av Finlands nationalspråk och skyddas av språklagen. Trots detta vittnar många tvåspråkiga och svenskspråkiga invånare, också i huvudstadsregionen, om att service på svenska ofta saknas i kontakter med myndigheter. Det gäller telefonsamtal, e-tjänster, blanketter och personliga möten där svenskan i praktiken inte är ett fungerande alternativ. Erfarenheterna delas av svenskspråkiga i hela Svenskfinland och pekar på ett problem som är större än enskilda misslyckanden. Det handlar om ett strukturellt fel. Formellt finns språkliga rättigheter inskrivna i lagstiftningen, men i vardagen är svenskan ofta frånvarande. Skillnaden mellan teori och praktik har blivit allt tydligare: svenska förekommer i principdokument och policytexter, men saknas i system, rutiner och faktisk service. På så sätt kan språkliga rättigheter urholkas utan att någon formellt ifrågasätter dem. Mot denna bakgrund är det statligt ägda flygbolaget Finnairs beslut att slopa svenska i sina allmänna ut...

Mobilerna bort från skolan – vem bär ansvaret?

Debatten om mobilförbud i skolan har på kort tid blivit ovanligt intensiv också i Finland. Förslaget är lätt att förstå och lätt att kommunicera: om telefonerna samlas in under skoldagen förbättras studieron. I en tid där både kunskapsresultat och lärarnas arbetsbelastning diskuteras flitigt är det rimligt att söka tydliga ramar. Frågan är inte längre om mobilen påverkar undervisningen, utan hur skolan ska förhålla sig till en teknik som i praktiken saknar naturliga gränser. Skolan behöver mobilfria gränser Det finns starka skäl att införa ett generellt mobilförbud i skolorna. Skolan är en av få platser i barns och ungas liv där samhället fortfarande kan sätta kollektiva regler. Just därför behöver den vara en zon där fokus ligger på undervisning, social samvaro och återhämtning från informationsflödet.  Mobiltelefonen är inte ett neutralt verktyg – den är bygd för att dra till sig uppmärksamhet, skapa beroende och belöna ständig närvaro. Att tro att detta inte påverkar klassrumm...

Offentligheten har blivit vår nya inkvisition

Allt börjar ofta med något litet. En gammal tweet någon hittar sent en kväll. En skärmdump som delas i en chatt. På några timmar förvandlas en obetydlig slarvighet till ett kollektivt moraliskt drama. Den som skrev orden – för länge sedan, i ett annat sammanhang – märker det först när telefonen vibrerar utan stopp. Det är inte bara kritik som kommer emot dem, utan något som mer påminner om en rituell process. Synd, bikt och bannlysning – i sekulär tappning I traditionella religioner finns tydliga ramar för skuld, bekännelse och rening. De flesta av oss tror att detta försvinner när samhället sekulariseras. Men behovet av moral och rituella ordningar försvinner aldrig. Det byter bara plats. I dag är det ofta offentligheten – särskilt sociala medier – som fungerar som vår gemensamma moralscen. Här definieras vem som är ”ren”, vem som är ”oren” och vem som måste bekänna för att få förlåtelse. Cancel culture kan därför förstås som en del av en sekulär moralordning: en ordning som inte ...

Bojkott hotar att splittra Eurovision – kanske för alltid

​ Eurovision Song Contest (ESC) föddes ur efterkrigstidens behov av att ena ett söndrigt Europa. Musik skulle skapa gemenskap där politiken hade misslyckats. Turbulensen kring Israels medverkan 2026 visar att den berättelsen inte längre håller. EBU kan inte fortsätta hävda att ”ESC är opolitiskt” – inte när tävlingen nu är mitt i en av sina största kriser. Om man har följt med tävlingen i många år kan man se en organisation som famlar efter en riktning i en tid där kultur, etik och politik blivit omöjliga att separera. När EBU valde att låta Israel delta trots kriget i Gaza och massiva protester blev konflikten tydlig. Beslutet har inte bara väckt frågor om regelverk, utan också om tävlingens själ. EBUs medlemsomröstning blev ett historiskt vägskäl – med långsiktiga konsekvenser långt. En kris som redan skapat sprickor Vi ser redan följderna. Irland, Spanien, Nederländerna, Slovenien och Island har meddelat bojkott – ett brott i ESC:s gemenskap som saknar motsvarighet. Fler länder ...

Svenskan i Finland – en fråga om demokrati, inte bara språk

​ I Finland är svenska ett av våra två nationalspråk. Trots det blir det allt svårare för svenskspråkiga att använda språket i vardagen när de kontaktar myndigheter eller använder digitala tjänster. Det handlar inte bara om kultur eller minoritetsfrågor – det handlar om demokrati, rättssäkerhet och hur väl Finland lever upp till sina egna grundlagar. Svenskan fungerar som ett test för hur seriöst vi tar språkpolitiska rättigheter. När lagens krav på tvåspråkighet inte förverkligas i praktiken, riskerar vi att göra majoritetsspråket till standarden och minoritetsspråket till symbol – ett språk som syns på papper, men inte i vardagens verklighet. Yle har exempelvis rapporterat att svenskspråkiga ofta tvingas byta till finska när de kontaktar myndigheter, trots att språklagen tydligt garanterar service på svenska. Institutionell och digital påverkan Problemet handlar inte bara om individuell tillgång till service, utan om hur vi organiserar våra samhällsinstitutioner. Reform efter re...