Svenskan i Finland – en fråga om demokrati, inte bara språk

​I Finland är svenska ett av våra två nationalspråk. Trots det blir det allt svårare för svenskspråkiga att använda språket i vardagen när de kontaktar myndigheter eller använder digitala tjänster. Det handlar inte bara om kultur eller minoritetsfrågor – det handlar om demokrati, rättssäkerhet och hur väl Finland lever upp till sina egna grundlagar.

Svenskan fungerar som ett test för hur seriöst vi tar språkpolitiska rättigheter. När lagens krav på tvåspråkighet inte förverkligas i praktiken, riskerar vi att göra majoritetsspråket till standarden och minoritetsspråket till symbol – ett språk som syns på papper, men inte i vardagens verklighet. Yle har exempelvis rapporterat att svenskspråkiga ofta tvingas byta till finska när de kontaktar myndigheter, trots att språklagen tydligt garanterar service på svenska.

Institutionell och digital påverkan

Problemet handlar inte bara om individuell tillgång till service, utan om hur vi organiserar våra samhällsinstitutioner. Reform efter reform mot centralisering och digitalisering riskerar att urholka svenskans ställning om tvåspråkigheten inte prioriteras från början. Många myndigheter marknadsför förändringar som “språkneutrala”, men i praktiken gynnar de det större språket. Den som inte aktivt planerar för tvåspråkighet ser snart hur minoritetsspråket blir ett eftertänkt alternativ snarare än ett jämbördigt språk.

Digitaliseringen är ett dubbelt svärd. Å ena sidan kan e-tjänster och digital kommunikation underlätta för svenskspråkiga medborgare – om system och gränssnitt byggs med svenska från början. Å andra sidan, om svenska introduceras som en senare tanke eller inte alls, cementeras finskan som standard och svenska blir ytterligare ett steg bort från verklig vardagsanvändning. Denna utveckling riskerar att skapa ett ”språkimplementeringsgap” som undergräver både grundlagen och medborgarnas rättigheter.

Svenskans betydelse nationellt och internationellt

Språkpolitik är alltså inte bara en fråga för minoriteter eller språkentusiaster – det är en fråga om nationell struktur. Två nationalspråk är inte en kostnad eller ett hinder, det är ett konstitutionellt val som definierar Finland. Att försvara svenskans ställning handlar om att värna medborgarnas likvärdiga rättigheter, att säkerställa demokratiskt deltagande och om att bygga ett samhälle där lagens intentioner inte stannar på papperet.

Svenskan kan ses som en bro till Norden. Genom att bevara ett levande svenska i Finland underlättas inte bara kulturella och ekonomiska kontakter med Sverige och övriga nordiska länder, utan Finland signalerar också en öppenhet för flerspråkighet och internationellt samarbete. Att tala om språkpolitik ur ett nordiskt perspektiv gör det tydligt att svenskans värde inte enbart mäts i antalet modersmålstalare, utan i institutionell och strategisk betydelse.

Slutligen är frågan om svenskans framtid en fråga om prioriteringar. Genom att säkerställa att lagens krav på tvåspråkighet verkligen förverkligas i service i praktiken och i digital service, kan Finland leva upp till sina egna demokratiska principer och stärka svenskans ställning som ett levande, fungerande nationalspråk. Språkrätten ska inte vara en symbol utan en praktisk verklighet – och det är här språkpolitiken möter medborgarnas vardag.