Error 404: Svenskan kan inte laddas – service på svenska otillgänglig

​Digitaliseringen av den offentliga sektorn har ofta beskrivits som framtidens lösning: snabbare service, smidigare ärenden, mindre krångel. Men när allt fler tjänster flyttar till nätet har det blivit tydligt att verkligheten är betydligt mer komplicerad. Svenska Yle har vid flera tillfällen rapporterat att myndigheternas digitala lösningar inte fungerar för stora grupper av befolkningen. För finlandssvenskar innebär bristerna inte bara tekniska hinder, utan även ett direkt hot mot språklig jämlikhet. När digitaliseringen är bristfällig på finska blir den ofta katastrofal på svenska. Detta är en utveckling som underminerar likvärdig service, rättssäkerhet och tilltron till myndigheterna.

En granskning publicerad av Svenska Yle visade att endast omkring 10–20 procent av myndigheternas webbsidor uppfyller grundläggande tillgänglighetskrav – trots att lagstiftning kräver det.

I en annan artikel visades att många offentliga webbsidor fortfarande innehåller stora brister i struktur, språk och teknisk funktionalitet, trots flera års förberedelser och krav från EU och finsk lagstiftning.

Också myndighetsstatistik stärker bilden: tiotals klagomål har inkommit bara under det senaste året om bristande digital tillgänglighet och otillräckligt stöd för dem som inte klarar av att använda tjänsterna.

Samtidigt diskuteras ett lagförslag som innebär att myndighetspost i första hand ska skickas digitalt, vilket väckt oro bland både experter och tillsynsmyndigheter. Biträdande justitieombudsmannen har varnat för att digital tvångskommunikation riskerar att äventyra rättssäkerheten för dem som inte klarar den tekniska tröskeln.

Problemen är alltså tydliga – och de blir ännu större när man granskar den svenskspråkiga servicen. Finlandssvenskar stöter alltför ofta på e-tjänster där den svenska översättningen är ofullständig, bristfällig, inaktuell eller helt saknas. När myndigheternas tjänster brister på finska är det redan ett demokratiproblem. När de samtidigt brister på svenska är det dessutom ett brott mot språklagstiftningen. Språklagen kräver att servicen ska fungera lika bra på båda nationalspråken. Men det räcker inte längre med att det finns en PDF på svenska någonstans, eller en halvfungerande knapp som ”kommer senare”. Digitaliseringen gör att den språkliga kvaliteten inte får komma i andra hand – den måste integreras från första början.

Att fortsätta digitalisera utan att säkra lika god service på svenska är att passivt acceptera att det uppstår ett digitalt B-lag bland landets egna medborgare. Det är inte bara oanständigt – det är också ett statsförvaltningsmässigt misslyckande.

Avslutningsvis måste detta sägas tydligt: de myndigheter som år efter år uppvisar bristande digital tillgänglighet, bristande språkversionering och bristande respekt för lagstiftningen förtjänar skarp offentlig kritik. Det är inte ”olyckliga misstag” när bristerna upprepas – det är strukturella fel. Myndigheter vars digitala tjänster inte fungerar på svenska, eller inte fungerar för personer med begränsad digital förmåga, gör inte sitt jobb – punkt.

Finland kan inte bygga ett digitalt samhälle genom att lämna delar av befolkningen bakom sig. Digitalisering är bra. Språklig jämlikhet är nödvändig. Och myndigheter som inte klarar grundläggande krav måste hållas ansvariga. För utan fungerande service på båda nationalspråken förblir digitaliseringen inte ett framsteg – utan ett demokratiskt bakslag.