Influencern är vår nya präst – digitala medier styr vår moral

​Förr gick vi till kyrkan, filosofen eller de visa i släkten för att få svar på livets stora frågor. Moralen var centraliserad, tydlig och absolut – rätt var rätt, fel var fel. Idag är predikstolen digital, och de tio budorden ryms i en reel eller en händelse på sociala medier. Likes, delningar och virala videon har blivit nya måttstockar för rätt och fel. Vi behöver inte längre bekänna våra synder – det räcker med att titta på en serie, exempelvis The White Lotus. Serien i fråga är vår tids moraliska spegel: lockande, skrämmande och fylld av konflikter där budorden inte skrivs i sten, utan scrollas förbi i flödet.

Moral som yta och status

The White Lotus är moraliskt komplex. Här finns inga hjältar eller skurkar, bara bristfälliga människor som talar om rättvisa och privilegier medan de själva agerar destruktivt. Serien visar vad som händer när moral blir yta: etik guidar oss inte längre, utan är en accessoar. Våra flöden på sociala medier fungerar på samma sätt: rättvisa diskuteras medan man trampar på dem som inte kan försvara sig. Moral blir estetik, etik blir status – perfekt för sociala medier, men katastrofalt för ett samhälle. De tio budorden reduceras till symboler att gilla snarare än att leva efter.

Här ligger vår paradox: vi vill analysera moral, men de verktyg vi använder – sociala medier och populärkultur – uppmuntrar oss att stanna vid ytan. Moral blir något vi konsumerar, inte lever enligt. Serier som The White Lotus, The Good Place och Black Mirror låter oss diskutera karaktärernas val på lunchrasten, medan vår egen vardagsmoral ofta lämnas åt sidan. Etiken förvandlas till underhållning. Budorden blir hashtags, medan de handlingar som moral kräver försvinner.

Sociala medier som domstol

Samtidigt har sociala medier blivit vår digitala domstol. Den kan ge marginaliserade grupper en röst och snabbt ställa mäktiga individer till svars (#MeToo), men den är också polariserande och oförlåtande. Algoritmer belönar ilska, inte eftertanke. Moralen blir ett vapen i sociala mediernas tävlan om uppmärksamhet, där en korrekt hashtag kan ge samma känsla av etisk tillfredsställelse som verklig handling – utan att något förändras. Budorden lever i likes, inte i liv.

Konsekvenserna är tydliga: vi visar moral istället för att handla etiskt. Flödena skapar bubblor som förstärker våra egna världsuppfattningar, och komplexa frågor reduceras till slogans. Långsamma, nyanserade resonemang försvinner.

Vi kan inte återvända till en enda moralisk auktoritet – flytten har redan skett. Men algoritmen är inte neutral: den är designad för engagemang, inte etisk visdom.

Sluta bara konsumera moral – börja istället diskutera etik offline, stäng flödet, läs och reflektera. Fråga dig själv: Är min moral en handling eller bara en åsikt jag skyltar med? Samhället behöver ett nytt digitalt medborgarskap där etik och källkritik lärs ut från grundskolan, och där plattformar för långsamma samtal får ta plats.

Vi har bytt predikstolen mot influencerns mikrofon och kyrkbänken mot flödet. Budorden ryms i en tweet, men deras innebörd kan ändå följa oss – om vi vågar tänka själva och låta handling följa ord. Flödet kan bli vår nya kyrkobänk, men bara om vi fyller det med eftertanke snarare än hastiga reaktioner; frågan är om vi verkligen lever efter budorden eller bara scrollar förbi dem.