Språkklyftorna blir klassklyftor – därför måste svenskans roll stärkas

När språk blir privilegium växer klassklyftorna. Svenskans roll är avgörande för jämlikhet, delaktighet och ett rättvist arbetsliv.

I yrken som bär upp vardagen talas numera sällan finska eller svenska. Städare, busschaufförer, vårdbiträden, byggarbetare samt köks- och cafépersonal gör ett ovärderligt arbete – men många av dem saknar verklig språklig tillgång till samhället de verkar i. Engelskan fungerar som nödspråk: den gör arbetet möjligt, men bygger också murar mellan människor och institutioner, mellan arbete och medborgarskap.

Det här är inte bara en språkfråga – det är en fråga om makt. Att låta språkliga skillnader växa okontrollerat är att acceptera nya klassklyftor. När språk blir ett privilegium koncentreras makten till dem som redan har den. Samhället riskerar att splittras mellan de som hörs och de som tystas.

Språkbrist är maktbrist, maktbrist är ojämlikhet

Den som inte kan läsa sitt arbetsavtal, förstå sitt lönebesked eller delta i samtal om arbetsvillkor står utanför de språk som demokratin vilar på. När arbetsplatsens instruktioner ges på engelska och anställningsvillkoren på finska skapas en osynlig men mycket verklig språklig underklass.

Heltidsarbetande utan tillgång till de officiella språken blir beroende av arbetsgivarens tolkning, inte sina egna rättigheter. Det öppnar dörren för exploatering och skapar ett samhälle där språk och inkomst kopplas samman på ett sätt som påminner om klassamhällen som borde ha upphört för länge sedan.

Språkbrist är maktbrist. Den som inte behärskar samhällsspråken blir sårbar för missbruk och ojämlik behandling. Språk är makt, och utan tillgång till den makten uppstår en ny underklass.

Svenskan är en del av lösningen

I integrationsdebatten talas det nästan alltid bara om finska, trots Finland har två nationalspråk.Att ignorera svenskan är både kortsiktigt och grundlagsstridigt.

Svenskan är inte en lyx. Den är en del av den språkliga infrastruktur som håller samhället jämlikt. Den ger tillgång till service, kultur och gemenskap. I stora delar av landet, särskilt längs kusten och i huvudstadsregionen, är svenskan ofta vägen in i arbetsliv och social gemenskap.

Att inkludera svenskan i integrations- och språkutbildning är inte symbolpolitik – det är en fråga om rättvisa. Det breddar människors möjligheter, minskar marginalisering och stärker den språkliga jämlikheten som hela Finland bygger på. Marginalisering av svenskan skapar parallella samhällen där språk avgör vem som får jobb, service och socialt kapital.

Arbetslivet måste ta ansvar

Språket ska vara en del av arbetsvillkoren.

Kommuner, företag och staten måste ha ett gemensamt mål: att varje person som arbetar i Finland, oavsett modersmål, har reella möjligheter att lära sig finska och svenska på arbetstid – inte bara på fritiden. Arbetsgivare ska erbjuda språkkurser och ekonomiskt stöd, så att språkinlärning blir möjlig och tillgänglig för alla. Språkutbildning ska vara självklar – lika viktig som arbetsskydd, hälsovård och trygghet.

Att sätta standarden med en språklig integrationsgaranti innebär att den som får ett kommunalt eller privatfinansierat jobb också får en plan för hur hen lär sig de officiella språken. Konkret, rättvist och nödvändigt.

Språk är arbetsrätt. Att inte erbjuda utbildning är att lämna anställda i beroendeställning och tillåta språklig diskriminering. Arbetslivet har ansvar för att människor kan delta fullt ut.

Ett gemensamt språkrum

Svenskan är mer än en minoritetsrättighet. Den är en del av det gemensamma språkrum som gör medborgarskap möjligt.

När engelska blir genväg skapar vi parallella samhällen: ett där besluten fattas på de officiella språken – och ett där människor lever och arbetar men aldrig hörs.

Om Finland vill vara rättvist och öppet måste alla ha tillgång till de språk som samhället bygger på. Svenska och finska ska vara grunden – inte hindret – för integration och delaktighet.

Ett gemensamt språkrum är demokratins ryggrad. Utan tvåspråkighet delas samhället mellan dem som deltar och dem som marginaliseras. Språket är nyckeln till både medborgarskap och sammanhållning.

En rättvis språkpolitik

Att värna svenskans ställning handlar inte om att skydda ett arv – det handlar om rättvisa. Svenskan och finskan är grundpelare för jämlik service, demokratisk delaktighet och språklig självständighet. Engelskan kan vara ett komplement – men aldrig ett substitut.

Ett verkligt inkluderande Finland börjar inte med skyltar eller marknadsföring på engelska. Det börjar med att alla som bor här får tala, förstå och bli hörda på de språk landet är byggt på. Tvåspråkighet är inte ett hinder – den gör globalisering mänskligare.

En rättvis språkpolitik handlar om makt, delaktighet och rättigheter. Tvåspråkighet är hörnstenen i den finländska demokratin och en förutsättning för ett jämlikt och inkluderande samhälle. Utan den riskerar Finland att bli ett land där språk skapar nya klassklyftor.