När kyrkan låser sina dörrar, vad säger det om dess värderingar?

När de offentliga rummen krymper och de öppna dörrarna stängs blir vardagen ett uthållighetsprov. För den som lever utan hem, utan trygghet eller pengar är samhällets tomma utrymmen inte bara obekväma – de stänger honom eller henne rakt utanför. Värme, gemenskap och mänsklig närvaro får ett pris som många inte kan betala. Den här texten handlar om de platser som behövs när allt annat är stängt – och om varför samhället måste hålla dem öppna.

Den 17 oktober firas FN:s internationella dag för utrotning av fattigdom och utestängning. I Finland uppmärksammas den som De hemlösas natt – en dag som påminner oss om att hemlöshet inte bara handlar om bostadsbrist, utan också om brist på delaktighet, utrymme och rätten att vara en del av samhället. När de offentliga rummen minskar och dörrarna förblir stängda är utestängning inte längre bara ett socialt problem – det är ett politiskt symptom. Vem får finnas i det gemensamma rummet – och på vilka villkor?

Församlingarnas lokaler håller sina dörrar låsta under helgerna. Offentliga utrymmen förvandlas till cafékedjor, evenemangsarenor och “pop up”-områden, där du är välkommen bara om du köper något. Samhället privatiserar inte bara mark och tjänster – det privatiserar själva rätten att existera i det offentliga rummet.

Det kan låta dramatiskt. Men för en människa som lever utan hem, utan trygghet, utan pengar till en trendig extra-vanilj-soja-karamell-dubbel-espresso med glutenfri havremjölk – är det bokstavligt. När varje varm plats kostar, när varje möte förutsätter konsumtion, när varje rum är villkorligt, finns det knappt någon plats kvar där man kan vara utan att betala för sin egen existens.

När kyrkans dörrar förblir stängda

Tölö församling beslöt att hålla Fokus-lokalen i köpcentret Tripla i Helsingfors stängd under helgerna. Just då, när ensamheten känns som tyngst, när många längtar efter värme och mänsklig kontakt, väljer kyrkan att stänga sina dörrar. Det här är inget neutralt beslut – det är ett medvetet värdeval – ett beslut att sätta hyresintäkter och evenemang före människors behov av gemenskap.

För den som lever som hemlös, ensam eller i en sårbar position kan en öppen dörr vara skillnaden mellan att orka och att ge upp. En kopp kaffe, ett samtal, en plats att vila – det är inte lyx, det är överlevnad. Ändå väljer kyrkan att stänga sina dörrar. Samtidigt sänder den ett kallt och tydligt budskap: “Gemenskapen är för dem som redan har.”

Den lutherska kyrkan har ett samhällsansvar. Den predikar värme, omsorg och kärlek till nästan, men när den stänger sina dörrar på helgerna sviker den de allra svagaste. Det här är lika mycket ett politiskt som ett socialt problem. Kyrkan måste hållas ansvarig – för sina prioriteringar och för följderna av dem.

Behovet av öppna, icke-kommersiella rum

Vi behöver fler offentliga platser som inte styrs av konsumtion. Rum där man får vara utan att betala. Rum där alla har rätt att existera. Det handlar om mer än värme och vila – det handlar om demokrati, jämlikhet och mänsklig värdighet.

När offentliga rum ersätts av kommersiella miljöer, när kyrkan låser sina dörrar, blir de mest utsatta osynliga – de försvinner ur det offentliga livet. Vi kan inte acceptera att konsumtion ska avgöra vem som får plats i staden. Den demokratiska rätten att mötas, vila och känna delaktighet får aldrig begränsas till dem som har råd.

Offentliga mötesplatser bygger tillit. De skapar socialt kapital. De förebygger psykisk ohälsa och utanförskap. När dessa rum privatiseras utarmas hela samhällets väv. Därför måste politiken agera – och kyrkan hållas ansvarig för sina handlingar.

Kunskap öppnar dörrar

Europeiska och nordiska studier visar att antalet hemlösa har ökat under det senaste decenniet, trots ekonomisk tillväxt och digitalisering. Enligt FEANTSA:s (European Federation of National Organisations Working with the Homeless) statistik lever omkring 900 000 människor i Europa utan fast bostad – och betydligt fler i osäkra boendeförhållanden.

I Finland visar ARA:s rapport för 2024 att omkring 3 600 människor lever som hemlösa, varav de flesta under tillfälliga eller osäkra förhållanden. Samtidigt rapporterar flera kommuner att öppna dagcentraler och mötesplatser har minskat.

THL:s (Institutet för hälsa och välfärd) forskning visar dessutom att sociala nätverk och möjligheten till mänsklig kontakt är avgörande för att bryta långvarig hemlöshet. Tillgång till offentliga, icke-kommersiella miljöer är en av de mest kostnadseffektiva metoderna för att främja social delaktighet.

Sådana platser fungerar också förebyggande. Genom att erbjuda trygga mötesplatser kan man hindra människor från att hamna i akut hemlöshet och stödja dem i vardagen innan situationen blir hopplös. När en människa har en plats att gå till – en plats där hon blir sedd och får känna att hon hör till – minskar risken för psykisk ohälsa, isolering och utanförskap.

Offentliga mötesplatser skapar också gemenskaper som överskrider individuella behov. När olika människor möts som jämlikar uppstår socialt kapital – tillit, nätverk och samarbetsförmåga – som stärker hela samhället. Öppna rum är alltså inte bara trygghet för utsatta individer, utan en investering i demokrati och det offentliga livet.

Det gemensamma rummet som politisk handling

Att försvara öppna, icke-kommersiella rum är en politisk handling. När offentliga rum ersätts av kommersiella miljöer och kyrkor låser sina dörrar, flyttas makten från medborgarna till marknaden. Det är dags att politiken återtar ansvaret för de rum där medborgarskapet förverkligas.

Vi måste kräva att alla kommuner, institutioner och kyrkor garanterar öppna och tillgängliga utrymmen – utan avgifter. Parkbänken, biblioteket, dagcentralen eller församlingssalen är ingen lyx. De är demokratins infrastruktur.

Det är dags att säga det tydligt: världen behöver fler öppna dörrar, inte fler lås. Vi kan inte acceptera att kyrkor och offentliga aktörer väljer ekonomisk vinning framför mänsklig värme. Utan platser där människor kan mötas som jämlikar finns ingen verklig demokrati kvar.

Öppenhet före vinst

Varje stängd dörr är en politisk handling. Varje låst församlingssal är ett svek mot de svagaste. Men varje öppen dörr är ett löfte – ett löfte om att samhället fortfarande värdesätter människovärdet högre än marknadslogiken.

Det är dags att kräva ett samhälle där värme, gemenskap och mänsklig närvaro inte kostar pengar. Ett samhälle där kyrkan inte bara predikar med ord, utan handlar med öppna dörrar. Ett samhälle där ingen lämnas utanför.

Politiker, kyrkan och offentliga aktörer måste välja människovärdet före vinsten – varje dag, året runt. Det är ett krav på ansvar, mänsklighet och demokrati.