Du är inte en kund – du är en datapunkt med bonuskort

Digitaliseringen gör vardagen enklare – men den gör också varje köp till en datapunkt och varje medborgare till ett objekt för kontroll. Kontantlöshet, bonusprogram och algoritmer skapar ett samhälle där frihet och anonymitet gradvis suddas ut, samtidigt som ojämlikheten växer.

Digitaliseringen har förändrat vår vardag på djupet. Vi betalar med kort, telefoner och smartklockor – det går snabbt, det går smidigt och som oftast utan problem. Företag och banker framställer detta som en självklar utveckling, en väg utan vändpunkt. Bakom kulissen finns en obekväm sanning: ett kontantlöst samhälle är inte bara ett effektivt samhälle – det är ett orättvist och övervakat samhälle.

Varje digital betalning lämnar spår: vem du är, var du är, vad du köper, när du köper och hur du köper – allt registreras. Dessa spår är guld värda för banker, betalbolag och detaljhandelskedjor. De kan användas för att bygga detaljerade profiler över oss som konsumenter och invånare. Plötsligt är inte ditt köp av en bok, en medicin eller en måltid bara en privat handling, utan en datapunkt som kan säljas, analyseras eller i värsta fall användas emot dig.

Bonuspoängen som kostar din integritet

Samtidigt utnyttjar företagen dessa uppgifter för att skapa system som binder oss närmare dem. Bonusprogram, som ofta framställs som förmånliga belöningar, är i själva verket något helt annat. Varje poäng, varje rabatt och varje köp registreras och övervakas och används för att förutsäga våra konsumtionsmönster. Vi tror att vi får valfrihet, men i praktiken styrs våra köp mot det som gynnar företagen mest. Bonuspoängen blir en lockvara, men priset vi betalar är: vår anonymitet och integritet.

Algoritmer förstärker detta system ytterligare. På sociala medier, i appar och i digitala annonser analyseras våra sökningar, klick och beteenden för att leverera punktreklam som är skräddarsydd just för oss. Det som verkar som personliga erbjudanden är i själva verket noggrant utformade försök att forma våra val. I kombination med bonusprogrammen blir varje transaktion både belönande och kontrollerande. Vi får illusionen av frihet, men våra konsumtionsmönster övervakas och manipuleras ständigt.

Olika kedjor tar detta till olika nivåer. Livsmedelskedjor kopplar bonusprogrammen till detaljerade digitala profiler och kan förutsäga exakt vilka produkter vi sannolikt kommer att köpa nästa gång. Café- och restaurangkedjor skickar erbjudanden baserat på GPS-data och tidigare köp – ibland till och med när vi passerar butiken. Bokhandlar och streamingtjänster rekommenderar innehåll som vi nästan garanterat kommer att konsumera, vilket ger intryck av personliga val men i själva verket är en form av styrning och kontroll. Klädkedjor skickar personliga kampanjer med rabatt på varor vi tidigare tittat på online, och tekniken kan även påminna oss när vi “borde” köpa något igen för att maximera vår poängnivå. Även rese- och flygbolag använder algoritmer för att skicka erbjudanden exakt när vi är mest mottagliga för dem, ofta baserat på tidigare resor, sökningar och tid på dygnet.

Ett samhälle av vinnare och förlorare

Effekterna sträcker sig utöver konsumtion. Bonusprogram och algoritmer skapar sociala hierarkier inom ekonomin: de som deltar fullt ut belönas med rabatter och exklusiva erbjudanden, medan de som inte har tillgång till bankkort, smartphones eller sociala medier blir marginaliserade. Det digitala ekosystemet blir en barriär som förstärker klasskillnader. Det som presenteras som modernitet och bekvämlighet blir i själva verket ett verktyg för exkludering.

För barn och unga, som växer upp i denna digitala miljö, blir effekterna ännu tydligare. De lär sig att nästan varje interaktion med pengar och konsumtion är övervakad. Från presentkort till mobilappar registreras deras beteenden, och även om det idag handlar om små inköp, är det början på en vana där digital övervakning blir norm. Denna vana gör att vi accepterar kontroll och begränsningar i våra val som vuxna, ofta utan att vi reflekterar över det.

Den psykologiska aspekten är viktig. Bonusprogram och algoritmisk marknadsföring utnyttjar vårt behov av belöning och tillhörighet. Vi får en dopaminkick av poäng, rabattkuponger och personliga erbjudanden, och detta gör att vi fortsätter att handla – även när vi egentligen inte behöver något. Tekniken är designad för att få oss att känna att vi gör smarta val, medan vi i själva verket styrs mot konsumtion som gynnar företagen.

Det handlar inte enbart om individen. När alla digitala betalningar och bonusprogram blir standardiserade, får staten, banker och stora företag en omfattande överblick över hela samhällets konsumtion. Det blir möjligt att analysera sociala mönster, geografiska skillnader, och till och med politiska preferenser baserat på vilka produkter eller tjänster människor köper. I ett sådant samhälle kan ekonomiska beslut och politiska styrmedel riktas mot specifika grupper, ibland utan deras vetskap. Demokrati och rättvisa undermineras när makten över information koncentreras hos aktörer som inte är valda av folket.

Kontanter som motstånd och frihet

Kontanter är därför mer än bara pengar. De är en garanti för anonymitet. De är en garanti för inkludering. De är ett skydd mot missbruk av makt. Att ta ifrån människor möjligheten att betala med kontaner är att ta ifrån dem en del av deras medborgerliga frihet.

Det är hög tid att vi börjar tala klarspråk: kontantlösheten är inte en naturlag, det är ett politiskt projekt. Det drivs av banker och företag som tjänar på att samla våra data och skära ner sina egna kostnader. Men det är vi medborgare som får betala priset – i form av förlorad integritet, manipulerade val och växande ojämlikhet.

Digitalisering kan vara en möjlighet – men bara om den inte blir ett tvång. Ett samhälle utan kontanter är ett samhälle där friheten krymper och ojämlikheten växer. Ett samhälle där varje köp blir en datapunkt och varje medborgare ett objekt för kontroll.

Frågan är inte om vi har råd att behålla kontanter. Frågan är om vi har råd att förlora dem.