Festivalernas glans vilar på obetalt arbete

Varje sommar – och allt oftare även på vintern – anländer festivalkarusellen till våra städer. Vi erbjuds musik, film, upplevelser och gemenskap; en folkfest som utlovar både extas och kultur. Men bakom allt glitter finns en verklighet som sällan diskuteras: en armé av obetalda arbetare som får hela evenemanget att fungera. Deras ”lön”? Ett plastarmband, en t-shirt, en tygpåse med festivalens logga – och ett artigt mejl med orden ”tack för din arbetsinsats”.

Låt oss kalla saker vid deras rätta namn: detta är inte volontärarbete – detta är gratisarbete som ersätter riktiga jobb och fyller fickorna på redan välbärgade arrangörer. Och vi låter det fortsätta, år efter år, som om det var normalt.

Från idealism till exploatering

Många festivaler började småskaligt, byggda på ideologisk kraft – människor byggde, städade och ordnade kultur för alla. Men när publiken växte och sponsorpengarna började strömma in, förvandlades festivalerna till företag med miljonbudgetar. Och som alla företag vill de maximera sina vinster – genom att minska lönekostnaderna.

Resultatet är festivaler med omsättningar på miljoner, men som drivs av hundratals människor utan lön, i långa arbetspass. Det handlar inte om att vara ”en del av glädjen” – det handlar om att stå i biljettluckan i timtal, bära tung utrustning i hettan, städa skräp eller rengöra toaletter mitt i natten. Ersättningen? Ett festivalpass som du knappt hinner använda, några matkuponger, en t-shirt och en tygkasse.

Aktiebolagsfestivaler – vinst eller ansvar?

Kritiken mot gratisarbete är särskilt relevant när festivalen drivs av ett aktiebolag. Då är vinst högsta prioritet, och gratis arbetskraft är ett sätt att öka marginalerna. Det spelar ingen roll om volontärerna vill delta av ideologiska skäl – i aktiebolagens fall handlar det om ren ekonomisk exploatering. Arbetsvillkoren hårdnar, rasterna blir kortare och ”belöningen” är mest symbolisk – inte en verklig lön.

Även festivaler som drivs av föreningar kan ha problem med långa arbetsdagar och obetalda timmar, men eftersom ekonomisk vinst inte är målet finns ofta en större vilja att fördela arbetsbördan rimligt och visa respekt för volontärerna. Det betyder inte att allt är perfekt – men skillnaden i kultur och prioriteringar är tydlig jämfört med aktiebolagsfestivaler.

Myten om upplevelsen: På festivaler finns inga gratisluncher

Arrangörernas försvar är alltid detsamma: ”volontärerna får en unik upplevelse” eller ”en möjlighet att nätverka”. Sanningen? Bakom kulisserna finns kalla lagerutrymmen, bristfälliga raster och scheman som inte håller – vilket gör att du går miste om just den upplevelse du gick med för att få. Arrangörerna å andra sidan får gratis arbetskraft och kan skryta i sociala medier om sina ”fantastiska volontärer”.

Det är svårt att inte känna sig lurad. Bilden som marknadsföringen målar upp – unga människor som dansar i solnedgången och ler på scenerna – är bara en kuliss och en glansbild. Vi som någon gång stått i kö, burit tunga högtalare i hettan, delat ut mat eller städat bajamajor på natten vet: verkligheten är en helt annan.

Gratis marknadsföring, utmattad arbetskraft

Det handlar inte bara om arbetet bakom kulisserna. Varje festivalbesökare är en del av arrangörens marknadsföringsmaskineri. Sociala medieprofiler med tusentals följare postar bilder och videor från området och får VIP-behandling i gengäld. Även vanliga, biljettbetalande besökare deltar: vackert redigerade bilder, TikTok-videor och Instagram-reels sprids gratis och skapar illusionen av ett evenemang fullt av extas och gemenskap.

Detta innehåll på sociala medier är värdefull reklam som lockar fler besökare. Samtidigt hamnar volontärerna i skymundan, ofta trötta och stressade, och får inte en enda euro för det arbete som gör hela festivalen möjlig. Det är en subtil men effektiv form av exploatering: festivalen tjänar pengar både på obetalt arbete och på publikens entusiastiska delningar – medan arbetarna lämnas utan rimlig ersättning.

Volontärarbete tränger undan riktiga jobb

Varje obetald volontärplats ersätter ett avlönat jobb. Städare, servitörer, tekniker – branscher som redan kämpar med låga löner och osäkra kontrakt – körs över. Det är falskt att påstå att allt är ”frivilligt”, om alternativen är arbetslöshet eller ett gratis festivalpass.

Vi måste också tala om skapandet av normer. Detta bygger en arbetskultur där exploatering normaliseras, och där människor accepterar villkor de aldrig skulle tåla i någon annan arbetsgemenskap.

Lagstiftningens gråzoner – varför slipper festivalerna undan?

Festivaler kan registreras som föreningar, även när de samarbetar med kommersiella aktörer. Vinsterna flödar, arbetskraften jobbar gratis och arbetslagstiftningen gäller – åtminstone på papperet. Men vem övervakar? Denna gråzon måste rivas upp. Det finns ingen anledning till att en bransch som tjänar miljoner ska kunna kringgå lagar och skatter samtidigt som arbetarna blir utan lön.

Exploatering är inte bara en fråga om rättvisa arbetsvillkor – det är ett demokratiskt problem. När aktiebolagsfestivaler kan pressa människor att jobba gratis, ökar de sociala klyftorna. De som har råd att arbeta gratis får erfarenhet – de som måste försörja sig blir utanför.

Samtidigt riskerar kommersiella intressen att dominera kulturlivet, när fattigare föreningsfestivaler inte kan konkurrera. Detta är en politisk fråga, en fråga om social rättvisa och en fråga om arbetsrätt – alla viktiga samhällsfrågor.

Publikens ansvar: är det rätt att roa sig på andras bekostnad?

Vi köper biljetter, delar reklam och blundar för exploateringen. Det är enklare att tro på myten om den idealistiska volontären än att möta verkligheten: att vår favorit festival bygger på villkor vi aldrig skulle acceptera i något annat jobb. Men vi har makten att förändra. Vi kan kräva ansvar, ställa frågor och stötta festivaler som behandlar sina arbetare rättvist – då kan kedjan brytas.

Vi måste kräva förändring, arbete är arbete – och det ska betalas lön för det:

• Tydlig lagstiftning – kommersiella evenemang måste alltid betala sina arbetare.
  
  

• Minimilön för varje arbetspass – inget mer gratisarbete i ”volontärskapets” namn.
  
  

• Arbetarskydd för volontärarbete – korta, flexibla uppgifter som inte ersätter avlönat arbete.
  
  

• Arbetarnas organisering och tillsyn – inspektioner, rapportering och rätt att säga nej utan konsekvenser.
  
  

• Ekonomisk transparens – förhindra att vinster göms bakom ”föreningsverksamhet”.
  
  

Exploatering är inte normen – det är dags att ändra spelreglerna

Så länge människor arbetar gratis kommer arrangörerna inte att ändra sitt sätt att driva festivaler. Festivaler kan vara magiska – men de får inte byggas på andras obetalda arbete. Om en festival inte kan betala sina arbetare är den antingen dåligt planerad eller för girig. I båda fallen förtjänar den inte din arbetsinsats, din tid eller dina pengar.

Nästa gång någon säger ”Men du får ju gå på festivalen gratis” – fråga om de själva skulle jobba tiotals timmar i utbyte mot ett plastarmband, en t-shirt och en tygpåse. Svaret säger allt. Och det är ett svar vi som samhälle inte längre kan acceptera.