Inlägg

Faller Eurovision 2026 under den blåvita flaggan?

På papperet borde det vara underhållning. I verkligheten blev scenen en arena för frågor om bojkott, yttrandefrihet, mänskliga rättigheter och Palestinakonflikten. När en världsstjärna, popmusikens okrönta drottning, stiger upp på scenen i ett land som befinner sig i en långvarig konflikt med sin granne, är själva närvaron redan ett politiskt ställningstagande – oavsett hur mycket arrangörerna vill gömma det bakom konfetti, popkultur och musikens glädje. I maj 2019 hände något i Eurovision Song Contest (ESC) i Tel Aviv, Israel. Något som inte handlade om glitter, flagghav, modulationer eller poängfördelning. En tävling som European Broadcasting Union (EBU) i åratal kallat en opolitisk musikfest blev plötsligt centrum för årets mest kontroversiella mellanakt: Madonna – superstjärna, ikon, provokatör. På bara några minuter gjorde hon den politiska verkligheten synlig som alltid funnits i ESC men som arrangörerna ständigt försöker dölja. Till skillnad från tävlande stod hon på scen på egn...

Deprimerad i Helsingfors – här är din pysselgrupp

Det finns något verkligt absurt i hur Helsingfors stad – och i förlängningen hela den offentliga vården i Finland – hanterar depression. När någon söker hjälp för en psykisk sjukdom, som i värsta fall kan vara livshotande, möts man av en psykiater som kan skriva en diagnos och eventuell sjukskrivning. Därefter erbjuds de ”vård”: i praktiken ergoterapi , där det handlar om att i grupp pyssla nyckelringar, trycka reflexer, eller dekorera tygkassar eller t-shirts eller alternativt individuell ergoterap i som ger hjälp att strukturera sin vardag, betala räkningar eller handla mat. Det är i sig inget fel på ergoterapi. Tvärtom kan det vara ett viktigt stöd för många som lider av psykossjukdomar, kognitiva svårigheter eller långvariga funktionsnedsättningar. Men att presentera detta som behandling för olika grader av depression är ett hån. Det är att säga: ”Vi har inget annat att ge dig. Så du får nöja dig.” Detta är inte vård, det är symptom på ett systemfel – och ett politiskt misslyc...

Yttrandefrihet skyddar inte från hat – var går gränsen?

Yttrandefrihet är en demokratisk grundpelare: rätten att säga vad man tycker, kritisera de mäktiga och föra fram nya idéer. Men yttrandefrihet betyder inte rätten att skada andra. Att dölja sig bakom ordet ”yttrandefrihet” för att sprida ärekränkningar, rasism, homofobi eller hets mot folkgrupp är ett billigt och farligt undantag som urholkar både demokratin och den enskildes säkerhet. Problemet är inte teoretiskt. Näthat och trakasserier över internet är vardag för stora grupper — vilket kraftigt begränsar vem som känner sig trygg att delta i den offentliga samtalstonen. En stor amerikansk studie visade att 41 procent av vuxna hade upplevt någon form av trakasserier online, och över hälften av dem utsattes för mer allvarliga former av övergrepp. Detta är inte bara en siffra — det visar att nätsfären inte är en fri plats för diskussion utan ofta en fälla för förtryckta och marginaliserade röster.  Det är också väl dokumenterat att vissa grupper drabbas oproportionerligt hårt: kvinn...

Miljoner till betong – smulor till kultur

Helsingfors marknadsför gärna sig själv som ”modig”. Modig i arkitekturen. Modig i klimatfrågorna. Modig i jämställdheten. Men när det gäller kultur, stadsutveckling och invånarnas delaktighet förblir modet mestadels en tom slogan. Retoriken glänser, men viljan saknas. Budgettexterna är fulla av glänsande formuleringar: satsningar på kultur, nya lekplatser, verksamhetslokaler, invånardialog, deltagande budgetering. Allt låter lovande på papper. Men den obekväma frågan lyder: är detta verkliga steg mot en inkluderande, demokratisk och levande stad – eller bara kosmetiska åtgärder som döljer att allt i grunden förblir vid det gamla? Kultur som ryggrad, inte som dekoration Kultur är ingen dekoration. Kultur är inte något man klistrar på stadens sida först efter att de ”riktiga” frågorna – trafik, boende, ekonomi – är lösta. Kultur är stadens ryggrad. Den bär människors identitet, formar gemenskap och bygger stolthet över platsen där vi lever. I budgeten för 2025 finns anslag till konst oc...

Helsingfors skulle kunna göra kollektivtrafiken gratis – varför vågar man inte genomföra det?

Helsingfors älskar att tala om framtiden. Vi uttrycker oss med ord som ”hållbarhet”, ”klimatmål” och ”en modern storstad”. Vi lägger miljarder på prestigeprojekt: nya broar, västmetron, snabbspårvägar och parkeringshus under havsytan. Men mitt i alla dessa gigantiska satsningar drar staden sig för det mest självklara, mest effektiva och mest rättvisa steget vi kan ta: att göra kollektivtrafiken gratis för alla helsingforsbor. Varför? För att politikerna i stadshuset inte vågar. En idé som redan fungerar i Europa Gratis kollektivtrafik är inte en utopi. Luxemburg har gjort det – hela landet åker gratis. Tallinn har gjort det – alla ortsbor åker gratis, och staden har blivit ett internationellt exempel. Dunkerque i Frankrike har gjort det – resultatet: fler resenärer, färre bilar, renare luft. Vad gör Helsingfors då? Här diskuteras fortfarande om zonbiljetterna är ”för komplicerade”, hur stor rabatten för barnbiljetten ska vara, och om biljettkontrollanterna ska ha fler befogenheter. Det...